igår sprang jag. och sprang. jag infriade alla löften till barnen. ofta innebär det att man skall springa en viss sträcka, ibland fram och tillbaka, på tid. en tävling. som är allra roligast när fröken jess är med.

det var rent vidrigt att springa när en förälder tog tiden. jag kände mig lite otymplig och mest ivägen. därför blev det bara pinsamt när pappan stod där och tog tid. jag satte visserligen rekord, men ändå letade sig pinsamheten fram i ansiktet.

jag bröt mot reglerna också. jag fick barnen att göra det med mig. MAN FÅR INTE SPRINGA I KORRIDOREN ELLER I KLASSRUMMEN. men jag tyckte det var på sin plats att vi gjorde något kul. så när det var fyra barn kvar och en halvtimme innan vi skulle gå till ett annat fritids tog jag och blev ett monster som jagade dessa små. vi hade skitkul och därtill blev det ännu mer spring.

när vi lekt klart samlade jag dem och frågade ifall någon visste vilken regel vi brutit mot under leken. alla var på det klara med att regelbrott begåtts och även vilken regel. jag förklarade att vi gjorde ett litet undantag eftersom det var min sista dag och jag gett tillåtelse. 

jag har redan panik över december. jag tycker om mitt jobb. även om ungarna är katastrofalt jobbiga och skrikiga och bråkar och gråter och slåss och vägrar lyssna och inte lyder, så är de på samma gång helt underbara, roliga, gosiga och duktiga och efter varje jobbdag går jag hem med ett varmt hjärta. pga ungarna.

jag vill inte sluta. jag vet att jag kommer få jobba där mer, men det är ändå bara strödagar. 

så. nu är jag arbetslös igen. och har en blogg till förfogande som jag kan gnälla i.

:D