fan vad jag har mördat denna bloggen med ihärdig tystnad. 

det sägs att när livet går bra går skrivandet dåligt. 

stämmer nog rätt bra trots allt. jag har aldrig något vettigt att skriva om när livet dansar över rosor och sandstrand. 

livet funkar. det har inte mycket annat att välja på. jag håller fast i alla trådar, livrädd att sömmarna skall gå upp. jag orkar inte börja rota i helvetet igen. den tiden kommer snart nog. trista saker händer. vänner lider. och jag kan inte göra ett skit, bara sitta bredvid och se på medan hoppet rinner ner längs kinderna. 

allt jag kan säga är att när ert hopp sviktar står jag för oss.