kalaskul. jag bestämde mig för att sluta skriva dagbok så att alla kan läsa. på helgon.

men jag har ju denna bloggen där jag kan blottlägga mitt liv fortfarande.

nu flödar väl helgonmedlemmar hit istället. jaja. välkomna må ni vara.

jag fick en uppenbarelse när jag körde hem till mitt imorse. låg i alldeles för låg hastighet bakom idiotbilar och lastbilar och lyssnade på death cab for cutie. 

en av deras låtar fick en pollett att trilla ner. jag såg helt plötsligt klart. och i samma sekund bestämde jag mig för femtioelva olika saker samtidigt.

frånochmed nu låter jag mig inte påverkas av alla idioter. jag tycker om er. ni tycker inte om mig. ni tycker om mig. jag tycker inte om er. er egoism sårar mig in i benmärgen. men nu blir jag inte ledsen mer. jag kan ju bara välja bort er. 

en ansökan på tjugotvå sidor ligger och väntar på mig. jobbigt. orka?

lever man destruktivt i några dagar för att döva all smärta så är man nog mest bara dum i huvudet. 

men jag brukar sällan hävda att jag är smart.

fast visst vore det fint om jag kunde vara just det. 

tillägg:

jag tror det är dags att jag träffar någon som håller mig på jorden.

det är på tiden.

jag funderar starkt på att bara låsa in mig och strunta i hela världen. i allt. bara..sluta leva lite. ingen jävla dator. ingen jävla kontakt med någon. ingenting. jag känner mig plötsligt så anti. jag skall bli munk och nykter och fri från allt i världen. helt ensam. 

men så tänker jag, fan vad korkad du är jess. vadå munk, det var ju värdelöst. du minns ju, ellerhur? och ensam, hur bra är du på det när det kommer till kritan?

nää..att bli munk straffar bara mig själv. men jag blir sur när jag inte får ligga. jag vill. men får inte. jag vill. men det går inte. jag vill. men har ingen. 

och ensamheten kommer ju aldrig funka.

jag väntar bara på ett seriöst flipp. 

när kommer det så att jag kan gå vidare?

jag har börjat spela ett spel som heter 'heroes of newerth'. och man skulle kunna säga att mitt sociala liv kommer hamna på paus ett tag. såvida inte..tex holm ger sig fan på att vägra låta det hända. hon är väl den enda som skulle kunna dra mig ur min spelkoma.

annars så vet ni var jag är. här. framför skärmen. om jag inte sover.

hejdå.

jag kan inte sätta fingret på vad, men det är något som känns fruktansvärt fel.

som om ngnting har ändrat. någon har ändrat sig. äsch. jag kan inte känna mig fram till vad felet är. det är konstigt bara.

en engångsgrej. en gammal ful ovana som gjorde sig påmind. som en drog man slutade med för längesedan. en nykter alkoholist faller dit en sista gång. jag hoppade på tåget och hamnade i helvetet. varenda sinne vaknade till liv och rörelser visades på radarn. en bitterljuv känsla över något bekant. något främmande bekant. och en smärta som legat begravd grävde du upp. det här är för dig, säger du. alltid utan ord. alltid med rörelser som återigen syns på radarn. jag lånade din kroppsvärme återigen. du tog min. alla dessa löften och lovsånger. allt det för ingenting. jag är en använd produkt. en dålig smak som dröjer sig kvar i munnen. det var någon som sade 'jag skulle vilja vara den du önskar du kunde få'. någon annan sade 'det skall kännas annars är det inte på riktigt'.

det skall kännas. och senaste tiden känns allt fruktansvärt mycket. 

är det på riktigt?

egentligen vill jag bara skrika rakt ut tills ingenting finns kvar.