det har varit väldigt hit och dit och tillbaka igen senaste tiden.

det är alldeles för mycket upp och ner för att jag skall kunna stå still.

jag trippar försiktigt fram på tårna och försöker undvika att trampa på en mina.

det var alla hjärtans dag igår. den spenderade jag genom att flyga ur sängen halvelva och dra på mig kläder. ut genom dörren för att leta rätt på mitt liv - charlee. jag letade överallt i skogen, gick längsmed järnvägen för att se om där fanns kattspår. jag gick kors och tvärs och fram och tillbaka genom alla vägarna i vårt kvarter. jag knackade dörr. jag gick längs vägkanterna och hoppades innerligt att där inte skulle ligga en död katt. jag grät konstant. och ropade mig fördärvad efter kattjäveln. jag förbannade mig själv för att jag blivit så otroligt förälskad i honom. 

jag kunde inte sitta inomhus för varenda millimeter påminde om honom. när det började skymma fick jag panik på allvar. han måste komma hem nu innan det blir mörkt. om han fortfarande lever. jag gick ut en sista gång och lade ännu en timme på att skrika, stanna upp, stå stilla och tyst och lyssna. inget ljud. ingenting. 

att stå i skogen när det är mörkt blev förmycket för mina nerver så jag gick hem. 

jag tror jag hann vara hemma i fem minuter innan mamma ropade 'jess! jag tror jag hör honom!' och jovisst. visst kom charlee upphoppande på baksidan och ville in. 

då bara brast jag. jag gick raka vägen och satte mig i en fåtölj och bara bölade som om det var det viktigaste någonsin. denna lättnad över att han levde och var hemma. jag kunde inte sluta gråta helt hejdlöst. och mamma var så lättad för min skull. hon visste hur upprörd jag var.

så. han kom hem. och den dagen är bara ännu ett tydligt exempel på hur känslig och mjäkig jag är. särskilt när det kommer till djur. charlee är mer eller mindre mitt allt. jag har satt mitt liv till en sex månaders katt. han är med mig i allt jag gör. när jag läser är han där. när jag sover är han där. när jag duschar är han där. när jag städar är han där. när jag tittar på tv är han där. vad jag än har gjort sedan han kom till oss så har han varit med mig. han åker med mig i bilen flera ggr i veckan. hem till pappa. pappa älskar också katten. alla älskar honom. inte nog med att familjen var involverad i gårdagens sökande, vänner hjälpte till och ringde allt som oftast för att höra hur det gick. 

det är onekligen en väldigt speciell katt vi har här hemma. han har gått raka vägen in i hjärtat på alla som träffat honom. 

jag är otroligt tacksam för att pappa körde hit och hjälpte mig att leta. pappa var den sista jag trodde skulle ställa upp på en sådan sak. leta efter en liten katt är inte hans grej. men han avgudar charlee. charlee är lika mycket hans katt som min.

och så vill jag tacka alla vänner som stod ut med mig igår. som tröstade mig trots att det inte gick. ni är riktiga vänner, alltid att räkna med.

det gillar jag med sådana här situationer. man vet vilka som finns där när allt blir skit.

wuh. katten är iaf hemma och jag är överlycklig för det. jag orkar inte ens skämmas för att jag bröt ihop så fullständigt över en katt. de som känner mig vet att det är såhär jag funkar. när det gäller djur så gör jag vad som helst och går hur långt som helst för att det skall bli bra.

i övrigt är mitt liv jävligt körigt. jag mår inte alls bra. 

jag behöver komma härifrån ett par dagar. få tänka på något annat än allt här hemma i mitt liv. 

mängder av problem som jag inte orkar lösa.

och så har vi njurarna. de gör så jävla ont att jag knappt kan gå idag.

och andas normalt är det inte tal om. heja. 

ringa doktorn vågar jag inte heller. jag vet inte ens vart jag skall ringa eftersom jag blivit förflyttad till något nytt ställe som jag inte känner till.

nä. jag sitter/ligger hellre här hemma idag och tittar ihjäl mig på charlee när han flänger runt. 

 

MrSponge

18 februari 2010 10:19

Du, eh... du verkar ha en sund livsstil. Du borde gå kolla upp det där med njurarna. Skönt att charlee hittade hem. Ett problem mindre.

 

Amanda

18 februari 2010 16:34

Men shit, det där låter precis som mig! Jag ÄLSKAR min lilla kisse, han är fem månader & han är med mig överallt han också. Min sötnos, skulle fasen göra allt för honom. På fyllan en gång gjorde jag en lista på levande varelser som betyder mest för mig

1. min famil & min katt

haha! folk tycker jag är konstig men så är det :)

http://mandy.blogg.se

 

jess

18 februari 2010 18:36

amanda. ha. fan vad underbart att det finns fler som mig. det gör mig lite lättad och glad. 8) katt ftw.

sponge. jag, sund livsstill? jag förstår inte vad du pratar om. :/

http://jnjo.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så. tre dagar kvar. och idag börjar paraden av hejdå. dagen och kvällen skall jag och sandra spendera med ekdahl. ekdahl är, bortsett från sandra, utgångspunkten i mitt liv för tillfället. det är dem två och sedan grenar sig livet liksom ut från de...

var beredda på vääääärldens jävla blandning här va (och lämna dörren öppen för min glömska, skitsvårt att hosta upp alla låtar när jag inte kan se vilka som spelats mest and so on): 30 seconds to mars - this is war against me! - i was a teenag...

nytt år på lördag. mitt år särskilt. nästa vecka nytt land. nytt liv. förtvivlan blandar sig med äventyrets berusande glädje. sluta röka, snusa och dricka. det blir en spännande början. ni är välkomna att vadslå om saken. med varandra då, jag ...

senast jag var såhär oattraktiv måste ha varit dagen då jag föddes. min sjukdom gör att jag känner mig så jävla äcklig. känner mig lite som en nyfödd med slajm och skit. fan.   jävligt flummig kväll som delvis innehöll närvaro av världens fetas...

säljer mig minst tjugoåtta ggr om dagen känns det som. det här med att leta boende i ett annat land är heeeeelt annorlunda än här. shiet alltså. ...