relativt ofta är jag duktig på att ducka undan vad jag egentligen bör känna. jag kan skärma av allt som är verklighet. hamnar man i jobbigt läge så går det att ljuga så jävla hårt för sig själv. allt kan vara rosaskimmer och väldoftande som hallon trots att allt egentligen är gråbrunt och luktar skräp. 

men det funkar ju bara tillfälligt. så himla typiskt. det kan hända flera gånger på en dag då min egen lögn börjar trasa och jag kan skymta verkligheten bakom. 

då vill jag bara lägga mig ner och ge upp. krypa ner under täcket och låta helvetet braka loss. få det överstökat. trilla ner tills jag står på båda fötterna igen.

ändå kämpar jag. lyckas ständigt stå kvar på stortårna och balansera fram en alternativ verklighet som är lätt att vara i. kanske är det därför jag sover så jävla dåligt.

för vi vet ju alla vad som besöker en ensamma nätter. de där tankarna som är på riktigt. de riktigt ärliga tankarna. och ärlighet, den är alltid brutal. särskilt om det är dig själv du varit oärlig mot. 

många gånger vet jag inte i vilken ände jag skall börja. med mig själv och mina jävla massuppfittade påhittade egenskapade jävla problem? eller med världen som kretsar runt omkring? eller är det kanske jag som kretsar runt den..

det är jävligt mycket nu. som jag inte förstår. som inte går in i någon verklighet jag har. saker som bara borde finnas på film och plötsligt finns i utkanten av ens liv. ständigt irriterat, som ett sår man inte kan låta bli att pilla på, men som man inte vill titta på. det är äckligt och skadat och infekterat. 

jag önskar ibland att jag orkade vara arg istället för att bara gråta. det är så tröttsamt och mascara som rinner är så fult. 

det är många saker den senaste månaden, kanske lite längre tillbaka, som jag skulle vilja göra ogjorda. kanske för att jag blivit sårad. kanske för att någon har påmint mig om att jag är ensam. kanske för att vänner drabbas av en olycka de inte förtjänar. kanske för att ens personliga helvete plötsligt vandrar på jorden.

det här inlägget är så typiskt mig. nu känner ni mig på riktigt.

när jag skriver såhär så ingen förstår så är jag vidöppen och ömtålig. 

varligt nu. 

 

Vicky

18 oktober 2010 18:32

Vill du byta? Kan behöver fan böla och bli av med all ilska.

http://lavicky.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så. tre dagar kvar. och idag börjar paraden av hejdå. dagen och kvällen skall jag och sandra spendera med ekdahl. ekdahl är, bortsett från sandra, utgångspunkten i mitt liv för tillfället. det är dem två och sedan grenar sig livet liksom ut från de...

var beredda på vääääärldens jävla blandning här va (och lämna dörren öppen för min glömska, skitsvårt att hosta upp alla låtar när jag inte kan se vilka som spelats mest and so on): 30 seconds to mars - this is war against me! - i was a teenag...

nytt år på lördag. mitt år särskilt. nästa vecka nytt land. nytt liv. förtvivlan blandar sig med äventyrets berusande glädje. sluta röka, snusa och dricka. det blir en spännande början. ni är välkomna att vadslå om saken. med varandra då, jag ...

senast jag var såhär oattraktiv måste ha varit dagen då jag föddes. min sjukdom gör att jag känner mig så jävla äcklig. känner mig lite som en nyfödd med slajm och skit. fan.   jävligt flummig kväll som delvis innehöll närvaro av världens fetas...

säljer mig minst tjugoåtta ggr om dagen känns det som. det här med att leta boende i ett annat land är heeeeelt annorlunda än här. shiet alltså. ...