tillägg:

jag tror det är dags att jag träffar någon som håller mig på jorden.

det är på tiden.

jag funderar starkt på att bara låsa in mig och strunta i hela världen. i allt. bara..sluta leva lite. ingen jävla dator. ingen jävla kontakt med någon. ingenting. jag känner mig plötsligt så anti. jag skall bli munk och nykter och fri från allt i världen. helt ensam. 

men så tänker jag, fan vad korkad du är jess. vadå munk, det var ju värdelöst. du minns ju, ellerhur? och ensam, hur bra är du på det när det kommer till kritan?

nää..att bli munk straffar bara mig själv. men jag blir sur när jag inte får ligga. jag vill. men får inte. jag vill. men det går inte. jag vill. men har ingen. 

och ensamheten kommer ju aldrig funka.

jag väntar bara på ett seriöst flipp. 

när kommer det så att jag kan gå vidare?