i dina ögon skulle jag kunna drunkna utan besvär, tänkte jag. helt drypande av uttjatad romantik. men jag kunde inte hjälpa det. 

dina fingrar borde jämt vara ihopflätade med mina. och det skrämde mig att jag kände så. för när hade jag någonsin tyckt om att hålla händer? så att folk kunde se? 

vad hade det blivit av mig? 

jag skulle ändra hårfärg för din skull. jag skulle skaffa linser om gråblå inte passade ditt tycke. jag skulle byta stil och ge upp mina intressen för att kunna hänge mig åt dina. jag skulle ge dig hela mig. eller hålla på varenda millimeter, beroende på vad du vill.

din uppenbarelse ger mig alltid ett par sekunders andnöd. tanken på dig ger mig fjärilar i magen. jag försöker varje dag att minnas dig sedan sist. hålla fast i dina plagg, i dina blickar som aldrig är de blickarna jag vill ha, dina ord som svamlar varmt om allt annat än mig. jag försöker hålla fast men bilden av dig fladdrar. doften av dig fastnar inte på mig. du lämnar aldrig avtryck. du lämnar bara spår av fjärilar i min maggrop.

ibland letar jag mig tillbaka till stunderna av fullkomlig ärlighet. där du trodde att du visste vem jag var. och du trodde att du kunde säga de där sakerna utan att jag skulle lägga någon vikt vid något annat än det vi för stunden hade.

visst var jag en dum dåre som lade vikt vid varenda stavelse och inte trodde jag för en sekund att det var annat än fåraktigt svammel. trevligt svammel som jag slutligen klamrade mig fast vid och inbillade min hjärna och mitt hjärta att det var sanningens ord.

varje svek. grävde ett större hål i mitt hjärta. varje rosaskimrig lögn åt upp delar av min hjärna. varje gång jag insåg att allt bara var lögn för att stilla din hunger, varje gång jag blev nekad så dog något inom mig.

jag blev slutligen ett vrak utan ryggrad. stolthet, vad skulle jag med det? värdighet gick i hand med stoltheten bakvägen ut ur mitt liv.

jag krälade på marken i äckligt stoft av mitt brända luftslott. allt jag jobbat mig till under åren, allt som jag kunde stolt säga 'detta är jag!' var tillintetgjort.

människan jag skulle ge allt för tog allt ifrån mig.

någonstans insåg jag att ögon att drunkna i inte var värda denna självuppoffring. jag hade inget kvar förutom ett föraktat litet hopp. 

hade jag någonsin gråtit så mycket? vem grät jag för egentligen? för förlusten av hans flyktiga närhet? för förlusten av mig själv? 

i början gjorde han mig lycklig och han var en bra vän. men sakta övergick han till ett beskt gift som kittlade mot min tungspets. en drog jag aldrig ville vara utan. men inte stod ut ihop med.

jag kravlade mig upp från marken och skakade av mig min självömkan. jag var så jävla mycket bättre än så. och jag förtjänade så mycket mer.

hela världen rungade enigt runtom mig att jag var värd mer. det var han det var fel på. inte mig.

men hur kunde alla andra duga i hans underbara ögon? alla andra förutom jag.

en fråga jag aldrig ställde. liksom tiotusen andra.

jag bara vände en dag och gav upp och sökte reda på resterna av mig själv istället.

fan ta honom tänkte jag. fan ta honom. aldrig mer.

jag lade pussel och snart hade jag konturer igen. inte nog med det. jag blev mer eller mindre lycklig helt på egen hand. tillslut grät jag inte ens om nätterna. att somna med torra kinder var lite som att andas frihet. 

men så kom ödet in i bilden och satte krokben för mig och min personliga framfart och välfärd..

aldrig mer visade sig vara en väldigt kort tid. 

det här är tydligen jag:

messy, tough, disorganized, fearless, not rule conscious, likes the unknown, rarely worries, rash, attracted to the counter culture, rarely irritated, positive, resilient, abstract, not a perfectionist, risk taker, strange, weird, self reliant, leisurely, dangerous, anti-authority, trusting, optimistic, positive, thrill seeker, likes bizarre things, sarcastic

som alltid med en bunt random ord stämmer vissa överens.

andra finns inte ens med på kartan.

gör testet själva på 

http://similarminds.com/global-adv.html

jag blev på nytt förälskad igårkväll när jag och pappa tittade på en dokumentär.

den handlade om världens gulligaste opportunity och spirit.

trots att jag sett en massa av det innan osv så var det ändå intressant.

men mest satt jag och bara var förälskad. de är så underbart söta.

särskilt som de kämpar för att överleva och strööööövar fram i en oändligt långsam hastighet. wah.

gullerovers.

morr..

människor är slöseri.

imorgon börjar tävling mellan mig och holm. på blodigt allvar.

och det är ingen jaga-kuk-tävling. nejnej. torrbollen har pojkvän.

det här är en tävling av mycket värre slag.

heja på mig så får ni öl.

och han lutade sig över mig i snöyran och log med sina ögon.

han bara lyssnade på alla möjliga ursäkter jag svamlade fram och nickade förstrött.

fortsatte spänna de där leende ögonen i mig och jag tappade bort mig någonstans mellan 'jag är en idiot förlåt' och 'stanna kvar en stund till, jag skall vara snäll'.

där någonstans ovanför mig säger han med leende ögon och klar röst 'det gör inget. jag tycker du är söt ändå. jag gillar dig ändå.'

och inte ens alla miljontals snöflingor kunde förstöra imman som de fina orden efterlämnade.

'Hur man får killar:

- var ett större as än vad han är

Hur man blir av med killen:

- var ett större as än vad han är'

this soul kept in dark silence

for cleansing

- someone forgive her

this trap I'm in makes me sick

this world - it's all fake and I

dress myself with my sins 

like precious jewelry

- someone set this plague on fire

now they all fall down on their knees

praying for some kind of belief

this God of theirs finally seem to have abandoned them

I swallow my vomit before I scream

I rather be a freak

I rather be hated

I rather burn in fire

then pretend this world has a place for someone like me

you sell your bodyparts for money 

you lie and cheat for glory 

you cut your arms to get noticed

you fuck boys, you fuck girls, you fuck animals to feel loved

fuck you all

fuck you all

this soul kept in dark silence

won't need nothing at all

forgiveness is not for sale