jag känner mig så jävla hemsk som gråter ögonen ur mig för att min katt har dött när det sitter människor och har förlorat sin son och sin bror.

men jag kan inte hjälpa det.

jag saknar maja så jävla mycket.

det har hänt en del grejer. folk har dött. tillochmed blivit mördade.

människor man en gång kände, människor man visste vilka var.

allt det där kunde jag ta, det är inte min smärta att bära. men olyckan igår fick allt att kännas på riktigt RIKTIGT. 

robin, 16 år, drunknade i tredenborg. hans syster tea tar studenten nästa vecka och jag vet fan inte hur de måste ha det där hemma nu. jag känner mig fortfarande chockad.

tom och överfull av känslor. allt på samma gång.

det är overkligt.

jag tänker på familjen. och önskar av varje del i min kropp att olyckan kunde göras ogjord. livet har inte varit rättvist.

om livet någonsin är det.