det är musik att mysa till.

ett allmänt inlägg om allmänna saker i ett allmänt allmänt liv i ren allmänhet för allmänheten.
(utfärdad varning (inte utfärdad ännu, men jag går händelserna lite i förväg eftersom jag är den enda av oss som vet vad som kommer hända. om det händer, så med risk för att något särskilt kommer hända utfärdar jag nu en varning): det kan förekomma gnäll i allmänheten)

jag mår bra. jag lider inte av förföljelsemani, jag har inga tankar på självmord, jag är inte rädd för träd, men jag pratar inte heller med dem. jag hör inga röster i huvudet och sist jag kollade hade jag två ben, ett på vänster sida och ett på höger. de brukar jag använda när jag vill ta mig från plats a till plats b. ibland utökar jag rörelsefältet och tar mig till plats c. vissa gånger med mitt vänsterben och högerben. men vissa gånger med fyra hjul. för tillfället står mina fyra hjul på verkstan för en skönhetsoperation. jag förväntar mig inga stordåd. dock saknar jag mina fyra hjul för att kunna ta mig till fler plaster än b och c. det finns tex plats d som är en oerhört trevlig plats. e är kanske lite annorlunda men likaså trevlig. men som sagt. jag mår bra trots bristen på olika platser och fyra hjul. huvudet är också i behåll, utan röster, vilket visserligen gör det lite ensamt emellanåt. ensamhet är något jag är van vid, men inget jag just nu trivs i.

jag saknar lite fysisk kontakt idag. det räcker alltså inte med att jag lägger armarna om mig själv och sticker tungan i mitt armveck och kör vispen. jag behöver trycka ner tungan i någons hals och vispa mandlarna till månen och tillbaka. inget vidare romantiskt eller mysigt kanske, men jag kan också nöja mig med att våta läpparna och lämna avtryck på någon annans läppar. bara sådär.
men det är bara första steget i fysisk kontakt som jag saknar. kanske är det egentligen inget annat än lite tillfällig skrämmande, rusande, rasande, gemytlig, avskräckande närhet jag behöver.
helst någon som ligger bredvid ikväll som jag bara kan prata hål i huvudet på. jag skulle givetvis täppa till hålet med lite hushållspapper efteråt och skicka blommor i förväg till dennes hem med en ursäkt i neonblinkande skylt som denne kan fästa ovanför sängen, på toaletten eller varför inte ovanför kylskåpet?

jag saknar inte kvicka kommentarer. de fyller mig idag. på gott humör, skulle vissa säga. även om jag saknar fysisk närhet och hål att täppa med hushållspapper (det är rosa blommor på, tror jag, och vem vill inte ha rosa blommor i huvudet?).


även om jag inte är ensam inatt - det är jag aldrig. jag har såklart den orangea lilla lurven charlee som skriker lungorna ur sig om han inte får komma in i mitt rum om kvällarna. där roar han sig med att försöka bita hål i sidorna på liftarens guide till galaxen, eller jaa ner mina rena kläder på golvet, klättra på väggarna, balansera på min nerv och slutligen anfalla min hand/arm/lår. efter detta stökande finner han ro och slänger sig så nära mitt ansikte som möjligt, pussar på mig och somnar.
jag älskar honom.




det blev inte så värst mycket gnäll. kanske för att jag tröttnade på tanken på gnäll genom halva inlägget? vem törs spekulera i vad som försigår innanför mitt pannben? förmodligen lite längre in än precis innanför pannbenet, visserligen. det gäller att rota.
lite hjärnsubstans på fingrarna har ingen dött av. den vars hjärnsubstans lämnat hjärnan är förmodligen död eller döende däremot.
så låt oss hålla oss på säkert avstånd från liknande aktiviter.

nu skall jag gå och konstruera en akvedukt.
vatten under broarna, mina damer och vissa enstaka herrar.


(douglas adams skadar mig. direkt positivt)

får sms av julian

'jag kommer inte in i min bil. och bilen är igång'

jag skickar iväg ett asgarv och undrar vad som händer.

han skriver

'dörren har gått i baklås. så jag kommer inte in i bilen. nycklarna och min tag till jobbet sitter i tändningen'

nu håller jag på att fnissa på mig av skadeglädje (förlååååt julian)

han står utanför sin bil som är puttrar och sprudlar av liv. men han kan inte komma in. hah. jag är dålig som skrattar. men det struntar jag i!

ett julian-tips.

människor uppeldade av extas och nostalgins hemtrevliga rus är trevliga människor.

tänker jag på nu. :]

igår sprang jag. och sprang. jag infriade alla löften till barnen. ofta innebär det att man skall springa en viss sträcka, ibland fram och tillbaka, på tid. en tävling. som är allra roligast när fröken jess är med.

det var rent vidrigt att springa när en förälder tog tiden. jag kände mig lite otymplig och mest ivägen. därför blev det bara pinsamt när pappan stod där och tog tid. jag satte visserligen rekord, men ändå letade sig pinsamheten fram i ansiktet.

jag bröt mot reglerna också. jag fick barnen att göra det med mig. MAN FÅR INTE SPRINGA I KORRIDOREN ELLER I KLASSRUMMEN. men jag tyckte det var på sin plats att vi gjorde något kul. så när det var fyra barn kvar och en halvtimme innan vi skulle gå till ett annat fritids tog jag och blev ett monster som jagade dessa små. vi hade skitkul och därtill blev det ännu mer spring.

när vi lekt klart samlade jag dem och frågade ifall någon visste vilken regel vi brutit mot under leken. alla var på det klara med att regelbrott begåtts och även vilken regel. jag förklarade att vi gjorde ett litet undantag eftersom det var min sista dag och jag gett tillåtelse. 

jag har redan panik över december. jag tycker om mitt jobb. även om ungarna är katastrofalt jobbiga och skrikiga och bråkar och gråter och slåss och vägrar lyssna och inte lyder, så är de på samma gång helt underbara, roliga, gosiga och duktiga och efter varje jobbdag går jag hem med ett varmt hjärta. pga ungarna.

jag vill inte sluta. jag vet att jag kommer få jobba där mer, men det är ändå bara strödagar. 

så. nu är jag arbetslös igen. och har en blogg till förfogande som jag kan gnälla i.

:D 

min sista dag på jobbet. barnen skall få glass i stora lass och jag skall försöka smyga med mig iaf hälften av dem hem.

hem, det vet jag förresten inte hur länge till det är.

denna veckan har som vanligt gått förbannat fort och jag får panik över att det är mindre än en månad kvar av detta året nästa vecka. vart tog jag vägen?

skål alla som skall bli fulla och glada ikväll.

checkar min gamla blogg (http://djess.bloggagratis.se) och tittar på vad jag skrev för ett år sedan. jag skrattade särskilt åt detta:

det är så vackert. jag ser min bloggtitel på sidan nittiosex på bloggtoppen.

'yesterday don't mean shit'. jag ler åt det och tänker vilket vackert namn det är och hur bra det tar sig ut bland alla 'gullegumpans skoblogg' och 'fiffis fittstyling' eller 'saras sexiga modeblogg'. ja, jag vet inte alla namnen.

fiffis fittstyling? haha. jag är så påhittig. verkligen. men jag minns tiden. det gick bra för min blogg. så fick jag scenskräck och slutade blogga där. typishkt.